En annorlunda dag

Ur en gammal TSS-medlems minnesanteckningar.

Den "annorlunda" dagen tilldrog sig någon gång i början av 50-talet under motbokens dagar när brännvinet utgjorde s.k. "hårdvaluta". TSS hade av Stockholms Stad Idrotts- och Friluftstyrelse tilldelats tre betongpontoner som ersättning för tidigare timmerflottar. Av pontonerna skulle en användas som utgångsbrygga och de andra två inläggas i den yttre bryggan. Utläggningen var noga förberedd. Genom dåvarande hamnkaptenens, Ivar Bergman, försorg hade alla bojförtöjningar avlägsnats och vidare hade det önskade läget för de i yttre bryggan ingående pontonerna i förhållande till utgångspontonen markerats med två överensstänger i land.

Dagen D var inne och undertecknad hade med anledning av dagens betydelse tagit ledigt från jobbet. När jag kom ned till bryggan var Djurgårdsvarvets folk, som hade hand om utläggningen, i färd med att vinscha upp den första av de befintliga bryggförtöjningarna med vidhängande (klubbmedlems) två bojstenar med kätting, vilka av oförklarlig anledning fastnat i den förstnämnda. Jag hälsade på gubbarna och kommenterade det jag såg med - "jaså, Ni börjar dagen med att göra goda gärningar" - repliken kom naturligtvis omgående - "ja, det här skulle vi egentligen ha en halv liter för". Det gällde att inte bli svaret skyldig, varför jag svarade, "det hade jag tänkt att ni skulle få i alla fall så på det här viset blir det en liter". Gubbarna sken upp och jobbade på till frukostrasten, när den utlovade litern överlämnades.

Med hänsyn till bryggans läge nära intill en befintlig sjökabel hade man från Djurgårdsvarvet även sänt med dykare. Hans uppgift var att med flöten markera kabelns läge, för att de nya bryggförtöjningarna ej skulle hamna ovanpå denna. Dykaren var klar med sitt jobb till frukosten och satt sysslolös på bryggan. Jag slog mig i slang med honom och nämnde mera i förbigående att även jag förlorat en bojsten vid bryggan, som jag var beredd att offra en liter på för att få upp. Det kan väl ordnas, snacka med basen blev svaret. Jag gjorde som han sade, basen blev intresserad och förhörde sig om var stenen låg. Därefter höll han en liten monolog med sig själv om en överbas som skulle komma ut och inspektera arbetet och avslutade monologen med "Förresten vi gör det på middagsrasten, för då gör vi vad f-n vi vill".

Middagsrasten kom, kranbåt och dykarbåt flyttades till den av mig utpekade platsen. Dykaren gick ned och kunde så småningom koppla min båts ankarkätting till stenen. Därmed var det svåraste momentet klart och det dröjde ej länge förrän bojstenen - en klump på ca 700 kg - elegant placerades på pontonen, där den fick ligga några dar innan jag kunde föra den i land - till många klubbkamraters förundran, som kände till att jag förlorat stenen, men inte på vilket sätt jag lyckats få upp den igen från 13 m djup. Bärgningslönen, liter nr 2 överlämnades och gubbarna drog sig tillbaka till kranbåtens innandöme. där de fortsatte sin middagsrast, som drog ut på tiden. Någon överbas syntes inte till.

Det sista momentet i utläggningen återstod, inriktningen av yttre bryggan på enlinje över de två stängerna i land. Gubbarna slet, men det ville sig inte riktigt för dem denna eftermiddag. Till sist började basen tydligen misströsta för han kom fram till mig och yttrade i det han betänksamt tittade på klockan och skakade på huvudet. "Det här klarar vi aldrig till överbasens belåtenhet". Jag tog en överblick över det hela och fann att pontonerna, enligt min mening låg bra, även om riktningen kanske inte var exakt efter enslinjen. Jag svarade honom därför "Jag vet hur vi gör överbasen nöjd. Jag flyttar en av stängerna i land så att enslinjen sammanfaller med den riktning pontonerna nu har, det blir betydligt enklare". Han såg undrande men även tacksamt på mig och sade "Kan vi det?". Jag lovade honom att göra det innan jag gick därifrån. Med detta blåste basen av arbetet för dagen och vi skildes åt under ömsesidig högaktning. TSS hade fått ytterligare tre pontoner och en "annorlunda" dag var till ända.

Stockholm i januari 1971

Kurt Tallman