Redan under år 1948 hade några av Tranebergs Segel Sällskaps medlemmar tagit sikte på ett outnyttjat område vid Johannelund, lämpligt till båtvarv. Herr Lilja igångsatte undersökningar och sattte sig i förbindelse med Borgarrådet Berglund och Idrottsstyrelsen varvid löfte erhölls om möjlighet för T.S.S. att hyra området. På detta grundlag påbörjades planläggning och förberedande arbete .
Det påtänkta området bestod av en förhållandevis plan yta, c:a 25 x 40 meter, grund efter ett ishus. Åt sjön till en liten slänt på ett par meter, vidare vattensjuk mark c:a 30 x 30 meter, avdelat vid vasskanten med ett dike.
De flesta fastigheter var på den tiden kokseldade, varför det i fanns riklig tillgång på slaggfyllning. Herr Lilja och Svendsen kom i kontakt med en del åkare och på våren 1949 påbörjades utfyllningsarbetet. Under sommaren vistades Lilja och Svendsen mycket på området och arbetade med utjämning av tipphögarna, några av kamraterna var med litet då och då.
Nere vid sjön i den västra kanten av området fanns en gammal
isränna, denna muddrades upp och en del gammalt virke tillvaratogs.
I september månad anskaffades en del virke och en provisorisk slipränna
byggdes i isrännan. Av gamla remskivor, axelstumpar och järnbalkar
byggde G. Toren en slipvagn. På denna provisoriska anordning drogs det
på hösten upp 25 båtar, mest kampingbåtar, samt ett
par större motor- och segelbåtar. Den första båten på
T.S.S. ' eget varv var V. Lindahls kampingbåt. Av de mest energiska
båtägare under sommaren och hösten kan nämnas Brodin,
Sandberg, Nygren, B.Hellström, Karlson senior och junior, Caesar, Melander,
Larsson, Sjöqvist, Wedin och Palmer.
Den lilla samling båtägare som under vintern 1949-1950 parkerade på varvet må närmast betraktas som pionjärer vid T .S .S .varv . Man kan faktiskt säga att det goda resultatet av vinterns båtuppläggning kröntes av beslutet om att förhyra området.
Under sommaren fortsatte utfyllnads- och planeringsarbetet
och Geotekniska Institutet fastslog att marken var bärkraftig för
1000 kg per kvadratmeter. På eftersommaren inköptes 120 meter järnvägsräls
och med hjälp av Larson och Frank anskaffades också syllar och
annat virke. Det diskuterades livligt om hur utläggningen av slipbanan
i vattnet skulle verkställas; byggning på isen och nedsänkning
var bland annat på tal, men detta fanns icke tid till, då densamma
måste vara färdig till dess uppdragningen på hösten
skulle börja.
Herr Lilja anskaffade några gamla baracker av vilka två uppsattes,
den ena som varvskontor och den andra som maskinhus. Resten av materialet,
väggar och tak, blev nedlagt vid stranden och utlagt i sjön, ovanpå
detta lades sedan syllarna, vilka blev sammankopplade med stora märlor,
som tillverkats av T.S.S. , Hovsmidesmästare Sjöqvist, samt hopspikade
med bräder.
Vi började byggandet i strandkanten och sköt flotten ut undan för
undan, till dess önskad längd erhölls. Den förankrades
med pålar för att fixera läget, varefter påläggning
av rälsen igångsattes. Det beräknades, att flotten skulle
bära c:a 1500 kg, och rälsen vägde c:a 800 kg. Då rälsen
var ditlagd och fastspikad beställdes 1000 kg betong av vilken gjöts
plattor som fördelades mellan rälsen. Beräkningarna stämde,
slipbanan sänktes till botten.
Slipvagnen hade varit ett problem, men allt ordnade sig. Vi
fick köpa en slipvagn och spel från Sundbyberg. Efter det att rälsbanan
var sänkt kördes slipvagnen ut, och då denna löpte opp
och ned utan anmärkning provades arrangemanget med Lundströms fiskesmacke.
Saken var klar, och det var endast att fastställa uppdragningsdagarna.
Denna vinter förvarades c: a 60 båtar på varvet .
Ännu var det bara ett provisorium, slipbanan räckte inte mer än 15 meter ovanför strandkanten. Meningen var att tillsvidare förlänga banan med timmerrännor -spelet fick vevas för hand, och även större segel- och motorbåtar förflyttades med hjälp av såpsmorda rännor,men allt går med lite tålamod och omtanke, det förlöpte bra men något tungrott.
Under sommaren och hösten fick varvet med hjälp
av Ing. W .Lindahl och med älskvärt tillmötesgående av
Kristinebergs B.K. indraget 3-fas elström. Med hjälp av Herrar Lundberg
och Christiansen anskaffades 60 meter kabel och en 4 hkr. motor. Vidare anskaffades
70 meter dekavilleräls varmed slipbanan förlängdes. Spelet
monterades fast och inbyggdes, och motorn tillkopplades.
Slipvagnen monterades om så båtarna kunde halas opp långskepps
i motsättning till tidigare system med tvärslipning. Tvärgående
på slipbanan byggdes rännor för avdragning av båtarna
sidledes.
Till varje båt tillverkades slädar, desamma fastgjordes
å slipvagnen i därtill anordnade rännor. Båtarna kom
på detta vis att vila i egna vaggor när de kom upp på land.
Slipvagnen halades upp till den ränna på vilken respektive båt
skulle förvaras under vintern. Rännorna insåpades och båten
sköts in på plats i sin vagga. Detta system har de fördelar
att vid förflyttning ingen manuell stödning är nödvändig,
ingen lyftning eller extra uppallning, och risken för olyckor är
så gott som obefintlig. Båten vilar på sitt naturliga fundament.
Vid sjösättningen behöver knappast någon beröring
med den nya målningen ske och inga nämnvärda skakningar förekomma.
Om så skulle vara nödvändigt, kan även stora båtar
uppdragas och sjösättas på tre man. Under senare år
har båtar upp till 9 ton dragits åt sidan på ovan nämnda
sätt.
Under vintern 1951 blev rälsen i vattnet förlängd
med ytterligare 10 meter för att uppnå tillräckligt djup (vid
normalt vattenstånd 2,30 meter på slipvagnen).
Under senare år har förbättringar utförts, sidrännorna
har utvidgats och utbyggts, el-uttag har inmonterats vid varje rännsektion.
Av material skänkt av Herr Bokedal sammanbyggde Herr Fyhr och Svendsen
gamla spelhuset med klubbrummet.
Ovan angivet är i stora drag varvets tillkomst och utbyggnad under de
gångna åren. I dag har vi möjligheter att förvara i
det hela c:a 140 båtar inkluderat stort och smått .
Som Varvschef och Arbetschef vill jag på T.S.S. ' och
egna vägnar varmt tacka de klubbkamrater som under de gångna åren
har nedlagt mycket arbete för iordningställande av varvet. Utan
denna hjälp tror jag inte varvet skulle ha vari t vad det idag är
-en mäktig stöttepelare för i sällskapets ekonomi.
På varvet sammankopplas lätt det bästa kamratskap, grundlaget
för den vidare utvecklingen under sommarens strövtåg.
Som ett allvarsord vill jag erinra några få som undanhållit
att räcka fram en hjälpande hand att revidera sitt samvete
LÄMNA T.S.S.' OMRÅDEN OCH LOKALER I DET SKICK DU SJÄLV ÖNSKAR
FINNA DEM.
Jag hoppas T .S .S. ' varv och hamn även i kommande tider skall utbyggas
och moderniseras till nytta för klubbsällskapet.
Bromma i maj 1956
Erik Svendsen